Ibland blir man...

... på riktigt gott humör när man handlar

För en gångs skull åkte jag iväg och handlade utan vare sig man eller barn

Det var rätt skönt att bara gå o filosofera i min egen lilla värld utan att behöva svara på tusen frågor eller hela tiden säga

- Nej, vi ska inte köpa det idag...

Eftersom vi skulle ha tonfisk till middag så hamnade jag vid fiskdisken

Tjejen vid fiskdisken frågade hur vi skulle tillaga tonfisken

- Förmodligen blir det nog grillpannan

- Ja det är himla gott, tonfisk är verkligen supergott men kanske lite dyrt

- Ja, vi passar på nu när dom stora barnen inte bor hemma längre

- Men du har väl inga tonåringar?
- Nej, dom äldsta är 20 och 22
- Oj, du måste fått barn tidigt, redan när du gick i skolan?
- Nej, jag var 23 när jag fick min första
- Wow! Hoppas att det blir så för mig ochså... Helt otroligt.... du ser mycke yngre ut...

Tänk vad ett leende och ett trevligt samtal kan göra en på gott humör,

jag fortsatte min handling med ett leende på läpparna

Ett leende som dessutom blev ännu större när jag "tjuvlyssnade" på när en kund samtalde med en i personalen

- Jobbar du här?

- Ja på sätt och vis, jag har hand om blommorna men jag kanske kan hjälpa till ändå

Kunden sträckte fram sin korg som var fylld med diverse ljus

- Tror du att det här blir rätt?

- Vem handlar du åt? Din fru?

- Ja....

- Då är det absolut inte rätt... Garanterat 100% fel ...  Men jag kanske kan försöka hjälpa dig...

Ja sen vandrade kunden och personalen iväg och jag kunde som sagt inte låta bli att le

- är det åt din fru? Då är det garanterat fel...

Är vi kvinnor så hemska när vi skickar ut våra män på inköpsrunda?

Nåja, besöket på Flygfyren var som sagt trevligt och middagen som Paul sen tillagade smakade gudomligt