Att våga ...

... och växa

 

 

I fredags var det dags för första besöket hos Kristina på Lekterapin

Vi var lite tidigt ute så vi hann med en liten frukost i cafeterian innan och medans vi drack vår varma choklad och mumsade på varsin ost & skinkbaguette pratade vi lite om vad som skulle hända och jag förklarade för Linn hur viktigt det var att hon själv pratade med Kristina för att det här besöket skulle bli så bra som möjligt för Linns del

I vanliga fall är Linn en pladderkvarn utan dess like men när det kommer till att prata med människor hon inte känner så tar det stopp, då blir det lite jobbigt och i såna lägen är det alltid bekvämare om det är någon annan sköter den biten åt henne 

Men Linn förstod att den här gången var det viktigt att hon själv pratade och lovade att försöka för att det skulle bli så bra som möjligt

 

 

Och Linn gjorde verkligen sitt bästa, jag höll mig lite i bakgrunden hela tiden och även om orden inte forsade fram ur Linn så var hon helt klart med på noterna och jag behövde inte rycka in en enda gång utan bara sitta med och lyssna och stundtals blev alldeles varm inombords när jag hörde henne prata med Kristina

Men handen på hjärtat, det var definitivt inte mitt lilla peptalk innan som gjorde att Linn slappnade av utan snarare Kristinas sätt att vara och närma sig Linn

Wow, jag blev verkligen imponerad av hennes arbete under den timmen vi var där och jag kunde se på Linn hur hon slappnade av allt mer och mer och liksom fick en helt annan glans i ögonen

 

 

Linn fick ge Emlasalva och sen sätta en PVK på både dockan Vilma och lejonet Lennie för att sen kunna ge både medicin och koppla dropp

Det blev även en liten hemläxa - tre Emlaplåster att använda på sig, mamma och pappa för att vi sen ska kunna nypa varandra och känna att bedövningen gör att det inte känns och förutom en påse med "sjukvårdsmaterial" fick Linn även boken "Varför luktar fisar" med sig hem

Kort sagt ett otroligt bra besök och efteråt var Linn väldigt nöjd och belåten, dels med att hon hade vågat prata och tala om vad hon tänkte och kände och dels över att hon hade fått använda riktiga saker dvs fått sätta en PVK med en nål

- häftigt värre

När vi lämnade Lekterapin studsade Linn fram och om det inte vore för att jag visste att det var en omöjlighet så skulle jag kunna svära på att hon hade växt ett par cm under den där timmen

 

 

 

Större delen av kvällen ägnade Linn åt att "leka doktor" och gosdjuren blev väl ompysslade med både dropp, plåster och medicin i mängd

Än en gång är jag helt förundrad över hur otroligt bra vård vi har i Sverige men kanske framför allt över vilken otroligt kämpe Linn är

Linn må vara tyst, blyg och en tjej som inte tar alltför mycket plats när hon är bland andra men jädrar anamma vilken fighter hon är när hon sätter den sidan till, då är hon banne mig starkare än ett helt rugbylag tillsammans