... är sjukast
Ja efter gårdagens besök på akuten är min uppfattning att det är just vad de allra flesta föräldrar som befinner sig där anser
Men tro mig, i nio fall av tio är det nog inte så
Men om så vore så är jag rätt säker på att det var just ditt barn som prioriterades högst
Jag har full förståelse för att man som förälder är orolig när ens barn är sjukt men jag har noll förståelse för att man som förälder står i korridoren och gapar om att nu har man minsann väntat x antal timmar nu är det minsann mitt barns tur
När sen personalen lugnt och med tålmodig röst förklarar att röntgenläkaren varit upptagen på BIVA men att man jobbar på så gott man kan möts av det vrålande svaret
- Blir mitt barn inte röntgat nu så åker vi hem...
Bra där, är ditt barn inte sjukare än att du funderar på att ta med dig barnet hem utan att alla undersökningar har gjorts ja då tycker jag att du ska ta ditt barn och åka hem för då har ni nog ingenting på akuten att göra
Visst, jag förstår att man efter x antal timmar på akuten kan bli frustrerad och känna sig bortglömd
Man kan tycka att bemanningen borde vara högre och att det inte ska behöva ta så lång tid när man söker på akuten med ett sjukt barn
Men i mina ögon är det självklart att det finns en prioriteringsskala, att man undersöker och behandlar de mest akuta fallen i första hand
Att patienter utan hög prioritet kan få vänta på sin tur, ja de kan t.o.m bli nerputtade på väntelistan eftersom det kommer in barn som är sjukare och i större behov av snabbare vård
Kanske var det det faktum att vi själva har varit föräldrar till det där barnet som prioriterades som nr 1 som gjorde att jag när sköterskan kom och bad om ursäkt för att vi fått vänta så länge på Linns ultraljud eftersom röntgenläkaren varit på BIVA och att han inte kunde stressa där utan valt att låta det ta sin tid som jag valde att svara
- Bra, det tyckte jag att han gjorde rätt i...
istället för att börja vråla och skrika om att det nu minsann borde vara våran tur
Det finns liksomen anledning till att ett barn ligger på BIVA och det finns en anledning till att en del barn blir kvar på akuten med en inte alltför hög prioritering
Visst, det görs felprioriteringar, visst man missar även på akuten men jag tror att i de allra flesta fall så gör personalen rätt prioriteringar även om vi som föräldrar kanske inte upplever det så och det är väl i och för sig alldeles naturligt att vi föräldrar värnar om våra sjuka barn men någonstans måste man nog även som förälder försöka behålla sitt vett men kanske framför allt sin sans även när ens barn blir sjukt och inse att det finns barn som är i större behov av läkarens hjälp och kanske ska man i dessa ögonblick känna en viss tacksamhet över att ens barn inte är ett prio 1 läge för tro mig i den sitsen vill ingen förälder befinna sig i...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar