Man ska aldrig...

... säga aldrig

 

 

Första gången jag såg annonsen om My social book på FB undrade jag stilla vem sjutton som skulle vilja samla sina FB statusuppdateringar i en bok

Jag hann nog även tänka att än är inte den sista idioten född och andra små sarkastiska och ironiska tankar

Men i tysthet har jag fått omvärdera mina första tankar om det hela för som bekant så är ju inte livet en förutspådd väg vi vandrar på, ibland händer det saker som kastar omkull oss och får oss att fundera, omvärdera och tänka om

 

 

 

 

Det är ingen hemlighet att FB blev en räddningsplanka för oss under tiden när Linn var sjuk

FB var ett smidigt sätt för oss att hålla kontakt med omvärlden på, det var skönt att få dela med sig av oron och alla tankar som hela tiden cirkulerade runt i skallen

Det var ett lätt sätt att informera vänner om Linns status, att ringa runt eller sms:a till alla som tänkte på oss hade varit en omöjlighet att hinna med

Under sömnlösa nätter var FB ett bra sällskap och en nödvändig påminnelse om att livet utanför sjukhusväggarna fortsatte sin vanliga lunk även utan oss

Kort sagt, vårt användande av FB förändrades och all den omtanke och kärlek som nåddes oss via FB var ovärderlig för oss så när Linn skrevs ut från sjukhuset bestämde jag mig för att göra en "My social book" från den tiden och idag kom äntligen den efterlängtade boken

 

 

Efter att ha läst boken från pärm till pärm kan jag inte annat än att skriva att jag är glad över att jag lät trycka upp den

Boken är en fin påminnelse som på ett underbart sätt sammanfattar Linns tid på sjukhuset, mina tankar och kanske framför allt det underbara stöd vi fick från familj & vänner under den tuffa tiden

Boken kommer att ha sin givna plats i den låda vi ska införskaffa och samla alla fina kort, teckningar och annat som Linn fick under tiden på sjukhuset

Jag tror och hoppas att boken kommer att vara till hjälp och stöd för minnet både för Linn och oss föräldrar