fredag 12 december 2014

Kapa skuldtrossen och...

... ge dig en klapp på axeln
 
 
Ja det var det rådet jag fick med mig efter gårdagens lilla samtalsstund
Ett bra råd och egentligen alldeles självklart sådant men ett råd som kanske inte alltid är så lätt att efterleva
Visst vore det skönt att gå genom livet utan att någonsin behöva känna det där stinget av dåligt samvete, att hela tiden känna att man gjort rätt val vid rätt tillfälle precis hela tiden men riktigt så enkelt är det ju inte
- i alla fall inte för mig personligen
För mig är det fullt naturligt och helt självklart att fundera och analysera mina handlingar för att sen kunna ta med mig erfarenheten in i framtiden och förhoppningsvis kunna agera på ett ( ännu ) bättre sätt nästa gång jag ställs inför ett val
 
 


Självklart så sätter en sån händelse som den vi gick igenom i början av november spår, lika självklart känns det att jag nu när jag tittar i backspegeln och funderar på det som hände så reflekterar jag över mina handlingar och tankar och givetvis funderar jag på om jag hade kunna gjort/sagt annorlunda vid olika tillfällen och visst sjutton finns det tillfällen som jag nu i efterhand känt att just där kanske jag borde ha valt att prioritera annorlunda men samtidigt så är det ju så att jag just där och just då gjorde det som jag kände var bäst och det  med både Linns, Pauls och mitt eget bästa för ögonen
 
 


Skuld
Dåligt samvete
Ja hur enkelt är det att kapa dessa trossar ?
Inte helt enkelt, i alla fall inte för mig och jag kan bli lite irriterad på folk som glättigt utbrister att det inte är sunt att gå runt och känna skuld, att skulden ska man lägga bakom sig, att det inte tjänar något till att gå runt och ha dåligt samvete osv
 
 
 
 
Rådet jag fick igår var definitivt inte utformat så utan mer en uppmaning till mig att flytta blicken lite och istället för att låta det dåliga samvetet ta alltför stor plats i mina tankar ge mig en klapp på axeln och våga säga till mig själv att det här gjorde du bra, du fixade det och det är kanske just den biten jag är lite dålig på och behöver förbättra 
Jag har nog lite för lätt att leta fel och kanske ställa lite för höga krav på mig själv i vissa lägen
Det där "felletandet" gör att jag ibland ( läs ganska ofta ) inte riktigt ser och släpper fram den där känslan av att jag faktiskt är tillräckligt bra och ger mig den där klappen på axeln som jag förmodligen förtjänar
 
 


Så,
visst sjutton fanns det tillfällen då jag hade kunnat göra annorlunda men med facit i handen så blev det bra ändå
Ja det blev faktiskt riktigt bra i slutänden 
Mitt i allt kaoset gjorde både jag och Paul det allra viktigaste
 
- vi fanns där
 
Både för Linn och för varandra och vi gjorde det med både Linns och vårt eget bästa för ögonen och under de förutsättningar som var då gjorde vi det riktigt, riktigt bra och större krav än så kan man nog inte ha...
 
 
 




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar