Ibland är det...

... bra att inte veta

 

 

Nu ikväll såg vi filmen "ECMO - den sista chansen"

 

Det var inte riktigt så tufft att se den som jag trodde att det skulle vara men visst brände tårarna bakom ögonlocken vid ett par tillfällen

Men det riktigt trevligt att "återse" några av våra "vänner" från ECMO-IVA och Linn och jag kunde inte annat än att fnissa lite tillsammans när vi såg underbara Abbe

För hur det än är, även om vi absolut inte vill tillbaka till ECMO-IVA så saknar vi personalen där, helt underbara människor som verkligen var som klippta och skurna för sina arbetsuppgifter

 

 

 

 

Palle är och kommer alltid att vara våran hjälte

Det finns nog inga ord som beskriver honom på ett rättvist sätt

 

- underbar, fantastisk, empatisk

 

Ja, det är liksom ord som inte riktigt räcker ända fram för det är verkligen en man med hjärtat på rätta stället och vården skulle definitivt behöva ännu fler eldsjälar som Palle

Människor som har förmågan att se patienten och som brinner av iver att göra allt och lite till utan att rygga undan för om och men eller för all del byråkrati

Människor som vågar och har förmågan att se lösningar istället för att låta sig hindras av de  problem som dyker upp längs vägen

 

 

Men som sagt, ibland när man befinner sig mitt uppe i en katastrof så är det skönt att vara lyckligt ovetande om hur katastrofalt läget egentligen är

Just när man befinner sig där räcker det gott och väl med att veta att läget är kritiskt

 

Jag visste att det var ett skarpt läge, att Linns liv stod på spel men jag var nog aldrig riktigt medveten om hur små hennes chanser att överleva egentligen var

Även om Palle hävdade att Linn själv gjorde jobbet så är det ju ingen hemlighet att utan Palle och hans team hade Linn med allra största sannolikhet aldrig överlevt den där andra natten i Dublin...