tisdag 23 december 2014

Jag fick ...

... ett mail
 
 
Eller rättare sagt hela familjen fick ett mail med en julhälsning från Christina, läkaren som var med på planet och tog hand om Linn när hon blev dålig
Christina avslutade mailet med
 
"There is so much to be thankful for"
 
Hon har så rätt, det finns så mycket att vara tacksam över
 
 



Just nu känner jag en otrolig tacksamhet över det jag har i mitt liv
Det var en fruktansvärd tid när Linn var sjuk och det är ingenting jag vill gå igenom en gång till men nu när vi har kommit ut "på andra sidan"
Nu när Linn är pigg och nästintill är tillbaka i sitt gamla vanliga jag igen och vardagen så sakteliga börjar komma in i normala gängor igen så kan jag känna en viss tacksamhet över allt som den jobbiga tiden ändå förde med sig
 
 


Jag känner en oerhörd tacksamhet över mina tre barn som var och en förgyller min vardag på sitt eget lilla högst personliga sätt
En tacksamhet över att det som hände förde oss närmare varandra och att vi i och med det  öppnade upp stängda dörrar som behövde öppnas för att vi ska kunna gå vidare
En tacksamhet över att ha Paul vid min sida och även om det under den här tiden känts jobbigt många gånger så har vi ändå funnits där vid varandras sida och det är underbart att känna att kärleken kan fortsätta växa i takt med åren som går
Jag känner även en otrolig tacksamhet över Reneé som med en sån självklarhet finns där både i regn och sol och som inte duckar för en snöstorm
En vän  som kan locka fram ett skratt  även när det känns som mest eländigt, som lyssnar och som finns där med en kram när den behövs som allra bäst
Och det är tack vare Reneé jag numera har två bonussystrar, jag är så och tacksam över att Renee och Anne har adopterat mig som sin lillasyster och att jag får vara en del av deras "familj"
Reneé och Anne är dom allra bästa "bonussystrar" man kan ha, blodsband i all ära men ibland behövs det inga såna  för att man ska känna sig som systrar utan det kan vara så enkelt som att tre pusselbitar hittar varandra, faller på rätt plats och bildar ett vackert och alldeles unikt mönster tillsammans
 
 




Jag känner även en stor tacksamhet över hela min familj & min släkt, alla våra vänner, Linns klasskamrater och deras föräldrar, Linns lärare, skolpersonalen, all underbar vårdpersonal vi träffat både på Irland och i Sverige  mfl som på många olika sätt funnits där för oss
Så nu när det börjar bli dags att knyta igen 2014 års säck finns det en sak jag kommer att lyfta upp ur säcken och varsamt lägga ner i 2015 års säck och det är just
 
"Thers is so much to be thankful for"
 
Dom orden kommer att få ligga där som en liten påminnelse om hur viktigt det är att stanna upp och tänka efter för även om vardagen stundtals känns en smula tuff och hård så finns det massor att känna tacksamhet över här i livet...
 
 





 


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar