Det här med...

... att samla på saker

I bilen hem från stallet pratade Linn och jag om att samla på olika saker

Linn konstaterade att hon samlade på

*Änlgar

*Älvor

*Saker som finns i naturen

*Barbapapafigurer

Men att hon inte samlade på My Little Pony längre eftersom hon redan hade så många och att hon hade blivit så stor nu

Själv kom jag att tänka på när jag var sådär en 10-12år och bestämde mig för att börja samla på något

Frågan var bara vad jag skulle samla på

Mina kompisar samlade på Filmisar, klistermärken, suddgummin, flourmuggar...

... kort sagt lite av varje

Mitt problem var att jag vare sig hade speciellt gott om pengar eller något större tålamod med

att vänta medans samlingen växte sig stor
så med andra ord gällde det att vara lite uppfinningsrik

En dag sa det bara
*pling*

Jag hade äntligen kommit på vad jag skulle samla på och med tanke på att mina föräldrar hade både  Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet så borde det gå hyfsat fort

Samlingen skulle utökas rätt rejält varje dag så jag skred till verket och rensade en låda i min hurts, greppade saxen och började mitt samlande...

Jag hann klippa ut några stycken till min samling och placera dom i lådan innan mamma dök upp och frågade vad jag höll på med 

- Jag klipper ut dödsannonser

- Varför det?

- Jag har börjat samla på såna...

Min mamma köpte inte mina argument om att jag ville samla på något som gick hyfsat snabbt att få ihop en stor samling av på så kort tid som möjligt så min tid som dödsannonssamlare blev väldigt väldigt kort och det kanske var lika bra det för när allt kommer omkring så har jag så här efteåt aldrig riktigt kommit på vad jag skulle kunna ha använt den samlingen till...

Numera samlar jag inte på något,

eller jo det gör jag ju men det är mera ett litet ofrivilligt samlande

Jag har liksom aldrig förstått varifrån dom kommer eller varför dom kommer till just mig dom där små dammråttorna som dyker upp lite överallt i varierande storlek...





Jag erkänner...

... i kväll är jag grymt avundsjuk på min käre make

Jag är inte missunsamt avundsjuk på något vis utan känslan jag fick  när vi pratade med varandra i telefon vid tio tiden  var mer lite klädsamt en  "Jag skulle gärna byta med dig just nu" känsla

Jag menar hur skönt på en skala låter det inte att befinna sig på ett hotellrum

- bara att välja om man vill läsa, se på Tv eller rent av kanske sova och då få sova helt ostört utan ett hostande och snörvlande barn som dessutom delar ut hårda sparkar natten igenom...

... men det är klart, Pauls klocka skulle visst ringa redan klockan sju i morgonbitti

- inte mycke att vara avundsjuk på

Med tanke på att Linn piggnade till vid åtta tiden nu ikväll och fram tills nu kört Duracellkanin stuket så finns det ju en viss chans att jag får sova till åtta-nio i morgon bitti iallafall

*håller tummarna*

Men som sagt, lite klädsamt avundsjuk är jag på den där "egentiden" eller rättare sagt den där känslan av att veta att man har kvällen helt "fri", att veta att man kan sätta sig i soffhörnet och läsa sin bok ostört, att få se ett TV program ostört utan att tappa bort handlingen någonstans på mitten bara för att en viss liten dam behöver hjälp med något som absolut inte kan vänta eller helt enkelt bara måste ha ett svar på någon av alla de sjutusen frågorna som ställs under ett dygn...



När man har barn...

... blir det inte alltid som planerat

I morse flög Paul upp till Umeå för att hålla en domarutbildning så Linn och jag är solo hela helgen

Tanken var att Linn och jag skulle åka över till min bror och gratta honom på födelsedagen men...

... när Linn vaknade i morse hade hon 38.4 i feber och efter att ha varit en snabbis till stallet och tittat till Sessan visade tempen på 39.2 och för en gåns skull är Linn inte bara febrig och sjuk utan även trött

Så trött att hon faktiskt somnade en stund på eftermiddagen

- något som verkligen inte är likt henne, feber brukar för Linns del innebära en extra energikick

Så brorsan får fira sin 51årsdag utan vårat sällskap men jag ska tänka lite extra på honom medans jag avnjuter min lördagsfika bestående av HallonCheescakeBrownie och en latte



Lite SnickersCheeseCake...

... till fredagsfikat?



Hittade ett recept på en cheesecake igår som jag helt enkelt var tvungen att testa

Hoppas att syrran är fikasugen när hon kommer, annars måste vi ju äta upp hela kakan själva och det vore ju lite synd...



Tidsoptimister...

... har man ju hört talas om

I går kom jag fram till att jag nog är en Tidspessimist

Jag har alltid varit noga med tider, har jag en tid att passa ser jag till att vara där på utsatt tid

Har man sagt tolv så har man och då glider man inte in kvart-tjugo över och låtsas som ingenting

Självklart kan oförutsedda saker kan hända och man kan bli sen och i såna lägen har jag absolut inget emot att vänta men oftast är det alltid samma personer som har svårt att passa tiderna och genom åren har jag ju lärt mig att i just deras fall handlar det väldigt sällan om att det hänt något oförutsett utan helt är dj*** risiga på att passa tider och vad det sen beror på är en helt annan femma...

Själv är jag som sagt en tidpessimist vilket då speglar sig i att jag tror att allt ska ta så otroligt mycke längre tid än vad det gör

Bara för att ta ett exempel så kan vi ju ora oss med att titta på hur det ser ut när jag tex. ska åka buss

- Jag börjar med att kolla tidtabellen och konstaterar att bussen ska komma 15:52, dock är ju tiderna här på landet lite "flexibla" så det kan innebära plus minus fem minuter så jag får ägna mig åt baklänges räkning och utgår från att busser går 15:45

Det tar ca 10min att gå ut till bussen men...

... ja det är så halt ute just nu så det tar säkert 20min. att gå till bussen, har jag Linn med så vet man ju aldrig vad som händer efter vägen så det är lika bra att plussa på tio minuter till 

Så jag bestämmer mig för att gå 15:15 men eftersom tidspessimisten i mig även funkar på det mest och i det här fallet så går påklädningen mycke snabbare än planerat så vi traskar iväg hemifrån redan fem-tio över och kommer givetvis fram till busshållplatsen vid tjugo över

- god marginal med andra ord

Den här tidspessimissmen finns ju med så fort jag ska göra något

Jag utgår från att allt tar betydligt längre tid än vad det i självaverket gör så det blir oftast en massa "dötid" eller rättare sagt "väntetid" och ibland blir det rent komiskt

Som då i december då jag hade en tid på KS och skulle åka kommunalt dit och vid min planering utgick från att både bussarna och t-banan jag skulle ta skulle vara försenade så det hela slutade med att det var lika bra att jag åkte med Paul in direkt på morgonen för att vara på säkra sidan

Jag hade ju kunnat köra bil in själv men jag blev kallsvettig av bara tanken att köra i rusningstrafik och sen dessutom leta parkering på KS så den gången tyckte jag att det var mer värt att sitta i fiket på KS och zippa på The i typ sådär två timmar.

Ibland brukar jag fundera på att jag ska chilla ner mig lite, bli mer som Paul dvs planera in den tid det verkligen tar att ta sig från A till B

Paul lever efter devisen att tar det 45min att åka någonstans så tar det 45min, man behöver inte åka en timme innan punkt slut

I början av vårat förhållande kunde hans exakta planering stressa mig något vedervärdigt

- jag avskyr som sagt att komma försent, jag avskyr att stressa in i sista minuten...

... det lustiga är att de gångerna vi tillsammans haft en tid att passa och då kommit försent är så lätträknade att jag kan räkna dom på handens ena fingrar

- och få fingrar över och vid de tillfällena har det varit just oförutsedda saker som hänt, saker vi inte har kunnat påverka på något sätt

Så egentligen borde jag ju chilla ner lite och lära mig av Paul

Men...

... näe, det är svårt att lära gamla hundar sitta och den där vänttiden som alltid uppstår är rätt skön när allt kommer omkring

Plötsligt händer det...

... och man undrar hur det gick till

Jag har ju en del små "hang ups", små gruskorn som inuti min hjärna kan förvandlas till stora berg

Rätt många av dessa "hang ups" har med bilkörning att göra

- stadstrafik, omkörningar, fickparkering, backning...

Ja listan kan göras rätt lång men värst av allt är helt klart  allt vad  körning heter när det är vinterväglag

Den här vintern har jag ju klarat mig undan rätt bra, först var jag ju sjukskriven och därmed slapp jag köra till/från/på jobbet samt till stallet

Sen kom ju julen och då var Paul ledig men sen blev det januari och allt återgick till det normala igen med jobb och besök i stallet

I dag när jag åkte hem från stallet så slog mig plötsligt tanken

- Oj, här sitter jag och kör på en rätt hal o isig väg utan att ens ha reflekterat över det...

Hur gick det till?

Jag som brukar älta körningen i huvudet om och om igen innan jag ens har hunnit ut till bilen

När jag tänkte efter så var det rätt länge sen jag överhuvudtaget reflekterade över obehaget att köra när det är vinterväglag så...

... ja det är väl bara att konstatera än en gång att det bästa botemedlet mot rädslor är att skaffa sig kuskap o erfarenhet

Kanske lättare sagt än gjort men visst sjutton är det härligare att vara kung över sina hang ups än att låta dom regera och förpesta tillvaron för en





Kanske inte så konstigt...

... att Lillsnorpan varit lite gnällig o ur gängorna

Ledig dag idag men inte mycke till sovmorgon eftersom Linn hade en tid på öronmottagningen redan 8:40 *gäsp*

Sist vi var där var när sommaren precis övergått i höst och när han då sa

- Vi kallar Linn om ett halvår igen, så kändes det väldigt långt borta men nu hade det där halvåret passerat och jag kan inte låta bli att undra hur i hela friden det gick till?

Läkarbesöket gick bra, iallfall delvis

Hörseltestet gick jättebra, Linn har en obetydlig nersättning av hörseln på hö sida, inget som påverkar henne på nå´t vis eller som läkaren uttryckte det hela

- Den lilla damen skulle inte ha den svadan och det ordförrådet som hon har om hon led av hörselnersättningen, förmodligen är det en medfödd liten "defekt" och inget som beror på alla dessa öroninflamationer hon har haft

-Vätskan bakom trumhinnan på vä sida är helt borta nu och på hö sida är det bara lite, lite kvar och inget som kräver några insatser utan förmodligen kommer att lösa sig av sig självt med tiden

Dessvärre så såg han ju att trumhinnorna på båda sidorna var rodnade men eftersom Linn inte har feber eller är speciellt besvärad av det hela så tyckte han att vi skulle avvakta med pencillin men att Linn absolut borde vara hemma från förskolan resten av veckan och avslutade med
- Vi kallar Linn i augusti igen, det är lika bra att hålla koll på både hörseln och vätskan bakom trumhinnan. Bättre med en koll för mycke än en för lite...
Augusti?
Hjälp, om ett halv år
- då har Linn börjat "skolan" eller rättare sagt sexårsverksamheten, 0:an eller vad det kallas nuför tiden

*suck*

eller

 *dubbelsuck*

Jag vill verkligen inte vabba just nu men jag har liksom inget val för hur det än är och hur man än vrider och vänder på det hela så när allt kommer till kritan är det Linn som är viktigast av allt och... ja den krassa sanningen är att vi inte har så mycke val

- eller jo visst har vi val men det smakar mer än det kostar milt uttryckt



Linn var sugen på krov med ketchup så efter läkarbesöket blev det en snabbis in på Flygfyren och innan vi kunde åka hem hade vi ytterligare ett måste att klara av dvs besöka Prinsessan

Tanken var att bara hälsa på henne nere i lösdriften och gosa lite men när vi kom till stallet strålade solen och lite frisk luft har ingen dött av så vi bestämde oss för att ta en kort ridpromenad

Prinsessan var superpigg och på ett strålande humör, hon tyckte nog att det var rätt skönt att få komma ut och se världen utanför lösdriften

Nu längtar vi efter snöfritt, vår, värme...

... kort sagt vi väntar på ljusare tider och bättre väglag så Linn kan komma igång med ridningen på "riktigt" igen





Mössor...

... på hög!

Jag har haft tråkigt framför TV och producerat en hel del mössor den senaste tiden

Eftersom vårt mössförråd härhemma redan är proppfullt och lite till så...

... Ja fryser du om huvudet och känner att du behöver lite värme är det bara att hojta till

Förste kvinna till kvarn gäller...

De 5 till vänster är i barnstorlek, typ i Linns storlek

De 5 till höger är töjbara och passar såväl liten som stor...

"Erbjudandet" är upplagt både här i bloggen och på Facebook så är det verkligen först till kvarn som gäller...

*poff poff*
Medans jag skrev inlägget så smattrade kommentarerna in på FB så nu är alla vuxen mössor puts väck bortlovade, men barnmössorna finns kvar...





Det är lätt att...

... ta allt för givet

För en gångs skull kom jag i säng i tid igår kväll, lyckades samla på mig en binge sköna timmar av sömn och kände mig pigg o alert hela dagen på jobbet

När jag väl landat hemma efter att ha hämtat Linn på förskolan så sa det bara *poff* och all energi tog slut dessvärre var även Linn rejält trött, snorig och...

- ja allmänt på dåligt humör helt enkelt

Men istället för att sätta sig ner och vila så drog hon igång det ena projektet efter det andra och ingenting gick som hon ville och givetvis var det mitt fel

- vem annars liksom?

Jag försökte gång på gång förklara för Linn att det bästa nog vore om hon satte sig och kollade på en film och vilade lite istället för att fixa och dona som hon gjorde

Men varför lyda mamma?

Efter timmar som kändes som en evighet blev det äntligen nattningsdags för den lilla damen

Paul & Linn försvann ner för sagoläsning och jag bänkade mig framför TV´n och zappade fram "Sofias Änglar"

I vanliga fall har jag lite svårt för just den typen av program men ikväll blev jag fast i programmet.

Familjen öde berörde mig, Pappans otroliga  kärlek till livet men framför allt sina döttrar gjorde intryck på mig och erkänner väl lite motvilligt att det kom en o annan tår men framför allt väckte det många tankar och känslor

Så lätt det är att fastna i vardagsträsket, att liksom bara lunka på och ta allt för givet

Ibland behöver man få en påminnelse om hur bra man har det, hur mycke man har att vara tacksam för men framför allt hur otroligt viktigt det är att fånga dagen, att ta vara på här och nu istället för att vänta på sen...

 

Tiden innan Linn föddes och veckorna på neonatalen var ett sånt där tillfälle i livet då jag verkligen stannade upp och insåg att vi verkligen lever här och nu och hur viktigt det är att "fånga dagen" som det så tjusigt brukar kallas

"Fånga dagen" var verkligen vad jag gjorde under mina två år som färäldraledig,

jag tog dagen som den kom och det allra viktigaste var att bara vara tillsammans med familjen

Sen började jag jobba och...

... ja vardagen har liksom bara snurrat på och en eftermiddag som denna är det lätt hänt att jag glömmer bort hur oerhört priviligerad jag faktiskt är som har det så otroligt bra som jag har det

Efter "Sofias Änglar" satte jag mig här vid datorn och laddade över dagens skörd av bilder och när jag klickade igenom bilderna på Linn så kunde jag inte låta bli att le åt mig själv och hur lätt det är att fastna i dåliga tankebanor, hur lätt jag har att tänka på det jobbiga istället för att ta vara på solglimtarna

För även om Linn stundtals var rätt jobbig under eftermiddagen så bjöd hon även på en hel del charm och underbara filosofiska utläggningar

Som vid köksbordet då hon skulle "modella" i mössan jag hade stickat men det hela utvecklades till en mys & kelstund tillsammans med Mysan istället

Dagens solglimtar

* Pratstunden med Anna, jag blir så glad när jag hör henne berätta om sina studier, jag är så stolt över hennes engagemang och all den tid hon lägger ner och den beslutsamhet som hon visar gör mig alldeles varm i hjärtat

* Mitt mammahjärta pös över av stolthet när jag idag fick höra fina ord om hur duktig o omtyckt han hade varit på sitt förra jobb. Det var kul prata med honom och höra hur glad han blev över berömmet.

* Linn och hennes självklara konstaterande

- Mysan älskar mig... ja alla älskar nog mig











Klockan är bara fem...

... men det känns som midnatt

Natten som var sov jag verkligen som en kratta

 - hur nu en kratta sover eller om den ens sover ?

Vaknade ggr flera av stickningar o domningar i ena armen, ja foten o underbenet på ena sidan kändes ochså "skumt" dvs som om det pirrade och sov om varannat

När det var dags att kliva upp var jag allt annat än pigg och kände mig allt annat är "fit for fight"  och spegelbilden som mötte mig var värre än vanligt

- svullen under ögonen

Men andra ord

*vätskeansamling pågår*

Nåja, gjorde mig iordning och åt frukost eller rättare sagt försökte äta frukost

- kallsvettades o måde illa om varannat

Lämnade Linn på förskolan och hastade vidare till jobbet och undrade vad sjutton jag höll på med egentligen men...

... ja jag kände ju att jag varit sjuk tillräckligt och att samla på sig vätska är ju inget som smittar så det var liksom bara att tuta o köra

Jag höll ut fram till lunch, sen kände jag hur jag liksom passerat min gräns och gav upp

Det var bara att åka hem lite tidigare från jobbet,  raskt svälja ett vätskedrivande piller och sen hämta Linn innan pillret hade effekt...

... två timmar o x antal toalettbesök senare kunde jag konstatera att vågen visade minus 1.4kg

- inte undra på att förmiddagen kändes lite tung och jobbig

Nu känner jag mig mest trött och härligt npg är Linn ochså supersupertrött och eftersom Paul är i Uppsala och håller i någon utbildning är Linns och min plan en tidig middag och sen ska vi göra oss iordning för natten

Halv åtta kommer vi att ligga med huvudet på kudden och under varma mysiga täcket och sen återstår det att se hur mycke vi hinner se av Halv åtta hos mig, Familjen Annorlunda & Det okända innan vi somnar...

By the way,

även om det är en bit kvar så finns det hopp om våren!





Jag upphör nog aldrig...

... att förvånas över folk

Efter några timmar på Junibacken kan jag inte låta bli att förundras över hur en del föräldrar fungerar eller vad det är som får dom att tro att så fort dom kliver in i en lekpark, ett Lekland eller som nu idag på Junibacken så upphör deras roll som förälder eller rättare sagt dom upphör att vara aktiva föräldrar

Med aktiv förälder menar jag inte att man nödvändigtvis måste klättra med barnen i Karlson på takets hus, klänga på Lilla Gubben eller krypa in i Bagare Bengtssons bagarbod utan det är snarare så att jag efterlyser lite vanligt folkvett eller framför allt lite mer koll på vad barnen gör

Hur svårt kan det liksom vara att finnas i närheten av sitt barn?

Att se till att ungen inte går fram som en bulldozer och mejar ner alla andra barn som råkar stå ivägen för ens framfart

Hur svårt är det att finnas där och lite smidigt förklara det där med att stå i kö och vänta på sin tur, att man inte bara kan strunta i alla andra barn som står i kö men som är alldeles för snälla för att protestera när andra tränger sig före

Hur svårt på en skala kan det vara att säga till sitt barn att man inte ska släpa runt på ett par skidor runt hela anläggningen utan att dom hör till "skidspåret" och att andra barn väntar på att få använda dom

Men det är klart hur mycke kan man begära av vuxna människor som inte verkar ha koll på att det finns andra människor än just dom...

Hur kan det annars vara möjligt att man som två vuxna sätter sig och blockerar ingången till piratskeppet utan att ens märka att det står fem-sex barn utanför som vill in dit

Eller så märkte dom det men sket högaktiningsfullt i det för vad kan väl vara viktigare än att just dom två vuxna kunde sitta där och titta på sina rätt stora barn som lekte därinne?

Eller varför tar man noll hänsyn till att det finns barn i lokalen överhuvudtaget, en eller annan lite unge som man råkar gå rätt in i är väl fullkomligt naturligt

- barn ska väl visa respekt för vuxna o inte stå ivägen?

Jag blir alltid så beklämd av att så många föräldrar inte finns där o på ett naturligt sätt lär barnen hur man uppför sig bland andra...

Nej, jag är verkligen ingen praktförälder men aldrig att jag släpper Linn vind för våg på ett Lekland, på Junibacken eller var det än månne vara utan att ha koll på vad hon gör eller hur hon uppför sig mot andra

- det är för sjutton min skyldighet som förälder att finnas där och visa på rätt väg  hur ska hon annars kunna lära sig hur man uppför sig bland andra människor?



Nåja, vi hade ett par supertrevliga timmar på Junibacken och nu ska jag spotta ut taggtråden jag åt till middag och sätta mig framför TV´n en stund



Cupcake...

... eller en helt vanlig djävla muffin?

Jag menar - Kanelbullens dag har man hört talas om, för inte så länge sen var det visst Tulpanens dag

Nästan så att man skulle kunna tro att den 22 januari utnämts till CupCakes dagen

Under tiden som jag stod och spritsade glasyren på mina muffins kunde jag inte låta bli att filosofera lite över det här med cupcakes och muffins...

Vad är en cupcake?

Jo en muffins med glasyr eller rättare sagt med frosting som det så fint heter

Varför har alla slutat baka muffins och ägnar sig numera åt cupcakesbakning istället?

Är det för att det helt enkelt låter mycke coolare att baka cupcakes?

Smaka på ordet

- cupcake...

... Mmmmmm, det smakar flärd, Leila bakar, trend...

Så tar vi och smakar på ordet

- muffin

... Mmmmm, det har mer en smak av vardag, hemmafru, förort

Kanske är det däri det ligger?

Det låter helt enkelt så mycke chickare att baka cupcakes än att baka muffins

Jag har lite svårt för när man ger saker nya namn bara för att det ska låta bättre eller för att man låtsas att man anammar nå´t nytt trendigt när det egentligen är same shit diffrent name...

Nåja, folk får kalla sina bakverk precis vad dom vill

- spelar roll liksom

Huvudsaken är ju att man har kul under tiden man bakar och att slutresultatet smakar gott och det är väl som man säger "Kärt barn har många namn"



I dag har 8 av mina vänner på Facebook bakat cupcakes enligt deras statusuppdateringar

Ja och så jag då

- Kärringen mot strömmen som bakade muffins

Ibland sätter någon annan...

... ord på ens känslor

Vi bär upp varandra

Text: Caroline af Ugglas Musik: Heinz Liljedahl

Sony/ATV Music Publishing Scandinavia AB

Jag vaknar varje ny dag bredvid dig

Och varje kväll går jag och lägger mig,

med dig, med dig

Du är allt jag inte vågar va

Du säger till mig att jag visst är bra, när jag

När jag inte mår bra

Och när jag rädd står du alltid stadig

När jag är svag är du stark

Vi bär upp varandra

Du och jag, du och jag

Ja, vi behöver varandra

Du och jag, du och jag

Jag brukar titta i smyg på dig

Och varje gång påminner det mig

om att vara glad

För det är dig jag vill ha

På alla frågor ja, så ger du svar

Du ger mig viljan orken att vara kvar

Även jobbiga dar

Och när jag gjort fel du bara håller om mig

När jag är liten är du stor

Vi bär upp varandra…

 

Jag var inte...

... riktigt nöjd med den första

Så jag stickade en mössa till

Why liksom?

De gånger jag haft mössa på mig i vuxen ålder kan räknas på handens fingrar och då får jag ändå fingrar över...



För mycke...

... är aldrig nog

Eller hur tillfredställer man en 5åring på bästa sätt?

Linnsan feberfri och tämligen rastlös efter ngr dagar hemma med enbart mamma till sällskap så i morse bestämde jag mig för lite "Linn & mamma mys"

Vi klev in på Lekrymden strax efter tio och eftersom det bara var Linn & jag dvs utan sällskap av någom kompis så fick jag glatt ställa upp och klättra, åka rutchkana & leka i största allmänhet

Linn njöt för fulla muggar och flängde runt som jag vet inte vad och jag försökte hänga på så gott jag kunde men det var bara att inse

- jag ligger ljusår efter vad det beträffar både smidighet & snabbhet

Efter lite mer än två timmars bus o lek kände sig Linn nöjd med besöket och avrundade det hela med lite fika

På hemvägen tog vi en tur förbi stallet och hälsade på Prinsessan

Det blev massor av mys och en rejäl omgång med ryktborstarna innan vi släppte ner henne till kompisarna i hagen igen

Väl hemma igen hamnade vi vid köksbordet och jag fick äran att klippan ut klippdockorna Victoria & Daniel med tillhörande garderob

Tänk, jag trodde väl aldrig att jag skulle köpa Kronprinsessan som klippdocka och än mindre att jag skulle ägna lite mer än en timme åt att sitta o klippa ut div klänningar, skor & peruker till densamma

En liten parentens till em´s pyssel - till Klippdockan Victoria medföljde sju olika klänningar medans stackars Daniel fick nöja sig med en frack och en maskeradkostym

Det kan inte vara lätt att vara Kronprinsessans man...

Nåväl, efter Lekrymden, stallet & pysslet så började min hjärna känna sig lätt mosig så när Linn tyckte att vi skulle leka med klippdockorna så gjorde jag henne besviken genom att säga att jag ville ta det lite lungt en stund...

- Mamma, du gör aldrig något med mig... jag är såååå ensam.... det är tråkigt tycker jag

Få se nu

- Över sex timmar tillsammans, sex timmar då vi umgåtts intensivt och klättrat o haft oss på Lekrymden, suttit i bilen och berättat spännande spökhistorier för varandra, myst tillsammans i stallet med Sessan och pratat en massa under den tiden, över en timmes pysslande & småprat vid köksbordet och ändå...

*Tjoff*

Där satt den

-  pilen rakt in i det dåliga samvetet

Men helt seriöst, jag tror en 5åring mår bra av att ha lite tråkigt o ensamt en stund

Så ensamt det nu blir när man befinner sig i samma rum

 







  

Jag hade glömt...

... eller kanske förträngt

Den där förlamande tröttheten som slår till likt en gummiklubba rätt i skallen och får en att känna sig lätt yr, hur det smygande illamåendet liksom ligger på lur hela tiden ...

Jag hade glömt eller kanske förträngt hur kroppen liksom invaderas och försätts i ett tillstånd jag inte alls känner igen...

I morse när jag vaknade kände jag direkt att det var något som var "fel" och jag blev snabbt varse om vad...

... av någon anledning är värken o stelheten i nacken tillbaka

- småont eller rättare sagt den där svaga molande värken har ju funnits där även under de senaste åren men det har inte varit något som påverkat min vardag nämnvärt men nu...

 

...Jag är tokstel i vänstersida, bara jag vrider huvudet ngr millimeter åt höger så känns det som om någon vrider om en kniv

Det blev en liten backflash några år tillbaka i tiden då just sån här värk i nacken var min vardag, en vardag jag absolut inte vill tillbaka till så idag har jag tagit det väldigt lungt och dessutom för första gången på mycke mycke länge tagit till det starkare artelleriet vad det gäller värktabletter...

Linn vill att vi ska se Scooby Doo tillsammans och en dag som dennaär jag inte sen att tacka nej

- jag är nog villig att se vilken skräpfilm som helst bara jag får vila nacken

Febrigt barn...

... och en frisk, pigg & rastlös mamma

Är verkligen ingen bra kombo

- jag hade verkligen ingen lust att Vabba i morse men,

ja Paul hade två möten inbokade och jag hade ju "bara" en helt vanlig dag på jobbet så det var liksom aldrig något snack om vem av oss som skulle vara hemma med Lilltrollet

Framemot fm började jag känna rastlösheten krypa i kroppen på mig

Vad göra med den poppande energin?

Städa?

Nej...

Baka?

Ja, varför inte?

Linn orkade faktiskt delta i bakandet, iallafall lite halvhjärtat

Men jag tror att hon uppskattade provsmakningen allra mest

Inget ont som inte har nå´t gott med sig, det är aldrig kul när barnen är sjuka men nu är frysen påfylld med lite nybakt

Det blev både Kanelbullar, Äppelbullar och...

... ostfrallor