Det finns inga dumma frågor...

... bara dumma svar

I går när vi var i stallet satt Linn brevid Sessan som glatt mumsade på sitt hö

Linn tog upp några höstråna och lekte med och efter en stund sa hon

- Mamma hur smakar hö egentligen?

- Jag har aldrig ätit hö så jag vet inte... Prova får du se

Det sistnämnda sa jag lite skämtsamt med ett leende men Linn tog mig på orden

Hon stoppade ett höstrå i munnen och tuggade lite förstrött och konstaterade sen

- Det smakar skit helt enkelt, stackars hästar...

I Linns värld är allt så enkelt

*Hon frågar

*Får ett svar

* Får hon inget svar så undersöker hon saken

=

Ny kunskap

Jag kan bara gå till mig själv, det händer att även jag undrar över saker o ting

Har jag tur kan jag fråga någon eller kanske googla men oftast så lämnar jag det nog bara och låter frågan lägga sig i ide och vila tillsammans  med alla andra obesvarade frågor som jag aldrig orkat söka något svar på

Det är mycke sällan jag känner den där driften att söka reda på svaret och inte ge mig förns jag nått målet

Ibland säger Linn

- Pappa kan allt

Det kanske inte är riktigt sant men Paul kan lite om mycke´

eller rättare sagt Paul har lyckats behålla nyfikenheten och även lusten att söka reda på svaren till de frågor som dyker upp och jag hoppas verkligen att Linn blir som sin pappa

dvs att hon behåller sin vetgirighet, att hon inte ger sig utan envist fortsätter tills hon hittar svaret

Men det är klart,

äta hö kanske hon inte behöver göra....